Två mässingsklot hänger i ett stativ, och under dem står vikterna på ett lyftbord. Pumpa ut luften, sänk lyftbordet och se hur många kilo som kan hänga i kloten. Det är inte vakuumet som suger ihop dem. Det är luften utanför som trycker, och därför räknas bara skillnaden i tryck och bara arean i snittet mellan kloten. Öppna kranen och se kloten släppa i samma ögonblick som lufttryckets kraft blir mindre än tyngden, eller ta med kloten upp på Mount Everest och till Månen.
Blå pilar: lufttrycket utanför. Orange pilar: trycket inuti. Pilarna från sidorna tar ut varandra, och det som blir kvar är tryckskillnaden gånger den streckade snittytan A = π · r2.
| Lufttryck utanför p0 | |
| Tryck inuti pinne | |
| Tryckskillnad Δp | |
| Snittarea A | |
| Hängande massa m | |
| Största massa kloten bär nu |
Byter du diameter sätts kloten ihop på nytt med luft inuti.
Otto von Guericke, borgmästare i Magdeburg, visade försöket på 1650-talet med två kopparhalvklot som var ungefär 50 cm i diameter. Enligt samtida beskrivningar kunde inte två spann med hästar dra isär dem.
Handpumpen tar 0,20 liter per slag och kommer som lägst ned till 1,0 kPa. Kompressorn suger 1,6 liter per sekund och kommer ned till 0,2 kPa. Lufttrycket på höjderna kommer från standardatmosfären. Undre halvklotet med krok väger 0,5 kg och hängaren 1,0 kg, och båda räknas in i den hängande massan. Tyngdfaktorn är g = 9,82 N/kg, och på Månen 1,62 N/kg.